Den 15 januari 2026 började Sveriges nya cybersäkerhetslag (2025:1506) att gälla – en lag som bygger på EU:s uppdaterade NIS2‑direktiv. Syftet med den nya lagstiftningen är att höja den generella nivån av cybersäkerhet i både Sverige och övriga EU, och den innebär tydligare krav på hur företag ska skydda sina IT‑miljöer och hantera incidenter.
Lagen riktar sig i första hand till medelstora och stora företag, samt organisationer som verkar inom samhällsviktiga sektorer som energi, transport, finans, digital infrastruktur, vatten och offentlig förvaltning. För dessa verksamheter gäller skärpta krav och möjlig tillsyn från myndigheter.
Men även mindre företag berörs indirekt. Många stora aktörer kommer nämligen att kräva högre säkerhetsnivåer av sina leverantörer – något som gör cybersäkerhet till ett affärskrav, inte bara ett lagkrav.
Företag som omfattas måste arbeta mer systematiskt med sin cybersäkerhet. Det innebär bland annat att verksamheten ska kunna identifiera hot och sårbarheter, införa tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder och integrera cybersäkerhet i sin löpande styrning.
En annan viktig förändring är att ledningen får ett tydligare ansvar. Chefer och styrelse måste både förstå riskerna och aktivt ta ansvar för att säkerhetsarbetet fungerar i praktiken.
Dessutom skärps kraven på incidentrapportering. Allvarliga störningar eller säkerhetsincidenter måste rapporteras snabbt och enligt fastställda tidsramar.
För att leva upp till lagen rekommenderas företag att börja med att kartlägga sin egen situation: Vilka system används? Vilka risker finns? Vilka leverantörer är kritiska för verksamheten? Denna nulägesanalys blir grunden för ett mer strukturerat säkerhetsarbete framåt.
Därefter behöver organisationer etablera tydliga rutiner för riskhantering, åtkomstkontroll, incidenthantering, backup och kontinuerlig uppföljning. Säkerhetsarbetet får inte bli ett engångsprojekt – det ska vara en löpande process.
Även leverantörskedjan är central. Företag behöver säkerställa att deras partners och IT‑leverantörer håller en rimlig säkerhetsnivå och att avtal innehåller relevanta krav och ansvarsfördelningar.
Många incidenter börjar med mänskliga misstag. Därför behöver alla anställda ha grundläggande kunskap om säkerhetsrutiner.
Det räcker inte med teknik. Rutiner, utbildning och tydliga roller är avgörande för att byggahög motståndskraft mot attacker.
